Gå direkt till innehållet

En kärleksförklaring till landets ansvariga utgivare

Goda ansvariga utgivare behövs mer än någonsin. Publicister som är varsamma och eftertänksamma, men som också vågar förnya och testa gränser och ta debatten, skriver Anne Lagercrantz.

Bild på Ulf Johansson på SVT;s redaktion

För inte så länge sedan, när min svärfar Olof var chefredaktör på Dagens Nyheter, fick han varje kväll tidningen hemskickad med en chaufför. Olof läste korr, och satt i långa samtal med skribenter och underchefer. Efteråt tog han sin whiskey. Han hade då full insikt i vad som skulle publiceras dagen efter. 

Olof pensionerades 1975. Trettio år senare blev jag själv, utan några andra jämförelser, ansvarig utgivare för första gången – på TV4 Nyheterna. Tempo var då högre. Vid speciella och stora nyhetshändelser extrasände vi. Vi hade tablålagda tv-sändningar på morgonen och klockan halv sju och tio på kvällen.  Vi skrev text-tv nyheter och började publicera artiklar och rörlig bild på webben. Sociala medier fanns inte. Det var ändå omöjligt att i förhand ha överblick på allt. 

Därefter har trycket ökat närmast exponentiellt. Under min tid som chef och ansvarig utgivare för Ekot – där jag slutade 2015 – förväntades vi uppdatera varje minut på flera plattformar och interagera med publiken via mejl, telefon och sociala medier.

På SVT är trycket störst på Riksnyheterna i Stockholm. Vår nya redaktion för webblivesändningar rapporterar ofta timmar direkt varje dag, dygnet runt, utöver de planerade sändningarna i SVT Forum och i Gomorron, Rapport och Aktuellt. Vi uppdaterar oss ständigt på våra digitala plattformar.  

Som utgivare kan du inte idag – hur hårt du än arbetar – ha koll på allt som publiceras i förhand.  För att ändå fungera i rollen behöver du reportrar och arbetsledare som förvarnar om komplexa ärenden. Det kan ske när som helst på dygnet, och ofta brådskar det. Det kan handla om att namnge en misstänkt eller hur vi ska undvika förtal eller otillbörligt gynnande. Ofta läggs pussel på otillräckliga uppgifter: Hur trovärdig är källan? Vilka fakta finns? Vilken publicitetsskada riskerar den vars namn vi publicerar? Hur stort allmänintresse har uppgiften, och framför allt, är det relevant och rätt att publicera? 

Blir det fel, och det blir det oundvikligen ibland, är konsekvenserna tuffa; hård intern kritik, gatlopp i medier, drev på sociala medier och vid ett fåtal tillfällen rättegång. Omvärldens dom faller med facit i hand medan du som utgivare bara hade de fakta som var tillgängliga vid beslutet. Utgivaren är ensamt juridiskt ansvarig för alla publiceringar, inte bara för de som görs nu utan även för allt material som ligger kvar på sajterna. Du ärver andras utgivarebeslut.

Det är ett tungt ansvar, och det är ofta en svår balansgång att bemöta kritiken. Som ansvarig utgivare ska du inte bara vara en klok röst i samhällsdebatten och driva en klar och genomtänkt publicistisk linje. Du ska också försvara din redaktion, och ibland har du inte varit delaktig i beslutet. Ibland kanske du inte ens står för det fullt ut.  Men du ska stå där rakryggad och vara själva symbolen för publiceringen.  

Som utgivare är du ständigt ifrågasatt, och i dag möter du inte bara saklig kritik utan också i allt högre grad hat och ibland hot. Gefle dagblads utgivare Anna Gullberg dödshotades efter en granskning av en moské i Gävle. När SVT Nyheter onlinechef Charlotta Friborg var utgivare på Corren hotades hon och redaktionen för att de i en serie artiklar granskat den organiserade brottsligheten, för att ta några sorgliga exempel. 

På SVT har vi 25 ansvariga utgivare i min division, merparten av dem på lokala redaktioner, chefer som inte sällan möter dem de rapporterat om i mataffären eller på skolan. De lever alla med samma juridiska ansvar och med ständig jour för att snabbt kunna fatta beslut. 

Ändå är arbetet ett privilegium.  Du står ständigt nära de viktiga publicistiska frågorna och varje dag får du diskutera journalistik och dess gränser.  Utgivarskapet och ansvaret äger en helighet.  Ett oansvarigt utgivarskap är eller bör var en omöjlig kombination av ord.  

I dag när vi översköljs av påhittade nyheter och desinformation och när alltför fler lever inkapslade i filterbubblor och tonen i samhället blivit allt hårdare behövs goda utgivare mer än någonsin, publicister som på en gång är varsamma och eftertänksamma, men som aldrig är ängsliga och som vågar förnya och testa gränser och ta debatten.

Ulf Johansson som i höst lämnar sin post på Riksnyheterna exemplifierar för mig det goda utgivarskapet. SVT är det mediabolag som engagerar människor mest. Allt om oss blir stort, allt blir nyheter, och mycket väcker starka känslor.  Folk har särskilda förväntningar på SVT. Ulf Johansson har aldrig backat från att ta debatten. Expressens Thomas Mattsson påpekade en gång att han och Ulf har varit de utgivare som flitigast deltagit i P1:s mediegranskande program Medierna. Ulf har alltid stått upp för sin redaktion. Han har diskuterat, försvarat och motiverat, och brunnit och han har ständigt tittat på sändningar.  Jag blir galen de gånger vi äter ihop. Han har alltid en hörlur i ena örat och tar del av nyheter medan han äter.

Ulf påminner som person om det utsatta med utgivarskapet, men också om det stimulerande och viktiga. Nu söker jag hans efterträdare. 

Vi kommer att sakna honom.